Dina prenumerationsärenden sköter du enklast på nätet » 

Extramaterial till Populär Historia nr 5/08:

2004 firade Svenska fotbollförbundet 100-årsjubileum. Det spelades dock fotboll i Sverige även före år 1904. Men reglerna kunde variera.

Den 8 december 1863 kan betraktas som den moderna fotbollens födelsedag. Det var nämligen denna dag som det i England nybildade Football Association fastställde den regelsamling som kom att bli den stabila grundstenen för fotbollen och innebära den definitiva skilsmässan från rugbyn. In i det sista hade man försökt förena de båda spelen.

Det skulle emellertid dröja några decennier innan fotbollen på allvar började vinna anhängare i Sverige. När det skedde var budskapet mycket klart; det här var ett enkönat spel, eller som den Malmöbaserade idrottstidningen Sport framhöll 1891: ”Om någon idrott framför andra kan sägas vara endast för män, så måste det vara fotbollsspelet. Ingen annan kräver i högre grad av sina utövare, att de utveckla alla mannens egenskaper, som kraft, mod och beslutsamhet samt, såvitt möjligt är, okänslighet för slag och stötar, och man kan därav förstå, varför detta spel hos två av de manligaste nationer i världen, engelsmän och skottar, intar en så framträdande plats bland deras otaliga idrottslekar.”

I Sverige fanns till skillnad från England ingen tradition av den så kallade folkfotbollen, men väl av andra bollspel – exempelvis pärk, som utövades på Gotland. Under slutet av 1870-talet, i takt med att idrottsutbytet med England påbörjades, kom också kännedomen om de nya bollspelen hit. Skiljelinjerna mellan fotboll och rugby var dock till en början inte särskilt skarpa – på vissa ställen använde man den runda fotbollen, medan andra spelade med den ovala rugbybollen.

Bollklubbar bildades, men först 1885 hade man kommit så långt i utvecklingen att det fanns behov av gemensamma spelregler. På initiativ av tre av landets ledande bollklubbar – i Stockholm, Göteborg och Visby – fastställdes en regelbok för ”svensk fotboll”, som helt enkelt var en mix av fotboll och rugby. De svenska bollsparkarna skulle alltså satsa på en alldeles egen variant av fotbollsspelet.
Den svenska spelmodellen av fotboll skulle dock inte bli särskilt långlivad, eftersom den något förvirrade regeltolkningen ställde till problem. Bland skolorna i Stockholm uppmuntrades fotbollsspelet, men varje skola spelade efter sina egna regler. En fotbollstävling mellan de olika läroverken i huvudstaden gick till exempel inte att genomföra 1886 på grund av att skolorna inte kunde enas om vilka regler som skulle gälla.

Sakta men säkert började dock den engelska varianten av fotboll göra sitt intåg och de första fästena fick den inte oväntat i sydvästra Sverige. Fotbollen hade redan under 1870-talet nått Danmark och fotbollsklubbarna i Köpenhamn kom under 1890 att utföra två betydelsefulla missionärsuppdrag på andra sidan Öresund. Den 14 september 1890 spelades på Tivolitorget i Halmstad den första internationella fotbollsmatchen i Sverige.

Året innan, den 5 maj 1889, hade nämligen ”en bollspelsklubb efter engelskt mönster” bildats i Halmstad. Halmstads bollklubb – som emellertid inte har någon gemensam historia med dagens allsvenska HBK – hade på sommaren 1890 nått en sådan färdighet i fotbollsspelet att man anordnade en intern turnering och den 14 september kom Köpenhamns Akademie Boldklub på besök. Om denna historiska match skrev tidningen Halland: ”Den fotbollstävlan … som ägde rum härstädes mellan elva medlemmar av Köpenhamns Akademie Boldklub och elva av Halmstads Bollklubb, hade samlat ett par tusen intresserade åskådare till tävlingsplatsen invid Tivolitorget, där allt var på bästa sätt ordnat.

Att de segervana danskarna, vilka utgjorde en väl övad och tränad elitkår ur Köpenhamns Akademie Boldklub, som räknar 170 aktiva medlemmar, skulle vara den relativt nybildade lilla halmstadsklubben överlägsen, måste redan på förhand antagas. De var för övrigt utrustade med lämplig dräkt och för leken avsedd fotbeklädnad med tjocka sulor, vilka möjliggjorde väldiga långsparkningar, varjämte de spelade med en beräkning och ständig samverkan, som endast genom flerårig övning kan ernås.

Men bollsparkarna från Halmstad gjorde kraftigt motstånd, vilket hade till följd att danskarna under 1 1/2 timme blott vann tre partier. Dessa gav också öppet sitt erkännande åt halmstadsklubbens duglighet, som kostade dem inte ringa möda att övervinna.”
Att det här var den första internationella matchen är oomtvistat, däremot råder en viss osäkerhet om man verkligen spelade efter de moderna fotbollsreglerna. En artikel 1891 i Ny tidning för idrott om Halmstads bollklubbs verksamhet reser vissa frågetecken om vilka spelregler som tillämpades vid den historiska matchen. Om efterverkningarna av danska AB:s besök skriver tidningen: ”Spelet blev emellertid nu nästan helt och hållet omdanat. Nya regler, nämligen de som användes av fotbollsklubbarna i Köpenhamn antogs och lämpligare skodon anskaffades i stället för förut använda mjuka gummiskor, med vilka det naturligtvis var omöjligt att åstadkomma några vackra eller förmånliga sparkar.”

Däremot är det helt klarlagt att den uppvisningsmatch som två lag från Köpenhamns boldklub gav i Malmö den 12 oktober 1890 spelades efter den moderna regelboken. Förhistorien kring den matchen ger en intressant inblick i hur den moderna fotbollen introducerades i Sverige.

Det började med att några fotbollsintresserade i kretsen kring Malmö velocipedklubb på hösten 1890 skrev ett brev till Köpenhamns boldklub: ”Vi har för avsikt att introducera fotbollsspelet i Malmö. Skulle Ni kunna tänka er att skicka över klubbens stadgar och spelregler?”

Svarsbrevet från KB innehöll inte bara reglerna för fotbollsspelet utan också ett erbjudande: om att komma över till Malmö för en uppvisningsmatch. Den 11 oktober 1890 hade Sydsvenska Dagbladet på förstasidan en liten enspaltig annons, som upplyste om att ”Uppvisningen i fotbollspel” skulle äga rum dagen därpå på Malmö velocipedklubbs bana – invigd tidigare samma år och betraktad som Sveriges första moderna idrottsplats. Och i en artikel samma dag noterade tidningen: ”Fotbollspelet håller nu på att införas hos oss, naturligtvis av danskarna, som för närvarande är oss överlägsna i all sport.”

Fotbollsuppvisningen den 12 oktober blev en klar succé. Cirka tusentalet malmöbor styrde stegen till MVK:s bana, vars innerplan för dagen omvandlats till en fotbollsplan. Att de 22 danska fotbollsspelarna verkligen gjort propaganda för det nya spelet gick att utläsa av det faktum att redan några dagar senare bildades MVK:s bollspelsavdelning. De danska gästerna hade frikostigt lämnat kvar två fotbollar samt den tryckta regelsamlingen för spelet. MVK lät översätta reglerna för ”association-Fotbollspel”, som gavs ut på Gleerupska pappershandelns förlag i oktober 1890. Det var första gången som den moderna fotbollens regler kom i tryck på svenska.

Att nymodigheten inom Malmöidrotten krävde en hel del av fotbollsspelarna framgick i en artikel 1891 i tidningen Sport, i vilken man om träningarna under MVK:s bollspelsavdelnings första år lämnade följande upplysningar: ”Det ovana och häftiga spelet förorsakade, att de flesta redan efter en timmas förlopp hade svårt att flytta sina ben, men ännu värre blev det dagen därpå: då såg man här och där unga män, som med ömkliga miner och nervösa ryckningar i sina fortkomstledamöter påminde om utslitna droskhästar – det var fotbollsspelare från gårdagen. Ett par av dem hade till och med helt enkelt föredragit att ligga hemma med isblåsor på benen. Vissa muskler hade blivit så ömma att det värkte i dem, bara man såg på dem.”

I Malmö tog man verkligen helt till sig ”associationsfotbollen” – inte bara i fråga om reglerna, utan även i valet av spelperiod. I England hade fotbollen blivit vinterhalvårets idrott – detta för att skilja den från cricketsportens spelperiod under sommarhalvåret – och även i Malmö kom spelet att introduceras som en lämplig vintersport. Det framgår av följande konstaterande i Sport i oktober 1891: ”Årstiden för fotbollsspel är nu inne, och det vore att hoppas att denna vackra idrott fick ännu fler utövare i år än i fjol. Det är nästan den enda friluftssport som kan idkas utan hänsyn till väderleken. Endast alltför mycket snö, regn eller snöyra förhindrar spel, som alltid är tillräckligt livligt att hålla spelarna varma och låta dem glömma om det är vackert eller mindre vackert väder.”

Det är intressant att notera de regionala skillnaderna för fotbollens intåg i Sverige. I Göteborg var det engelska inflytandet påtagligt. Visserligen hade Göteborgs bollklubb bildats redan 1875, men den hade mest sysslat med den svenska varianten av fotboll, som för övrigt betecknades som ”sparka-, spring- och skjutspelet”. Först i början av 1890-talet kom Göteborg i verklig kontakt med den moderna fotbollen och det skedde främst genom skotska textilarbetare. Svenska gardinfabriken i Göteborg hade lånat över en del yrkeskunniga skottar till produktionen. På sin fritid uppsökte skottarna ”idrottsplatsen” Balders hage, som låg nära deras arbetsplats. Bland de skotska textilarbetarna fanns flera skickliga fotbollsspelare och dessa tog nu tillfället i akt att lära ut spelet till de bollsparkande svenskarna. Snart utgjorde dessa skottar grundstommen i Örgrytes fotbollslag.

Samtidigt tog ytterligare en idrottsförening i Göteborg, Lyckans soldater, upp fotbollsspelet. Klubbens sekreterare, Ernst Roberg, hade under en längre arbetsperiod i England kommit i kontakt med den moderna fotbollen och även tagit med sig hem till Göteborg reglerna för ”associationsfotbollen”. Under Robergs ledning började Lyckans soldater träna fotboll på Heden.

Det var också Örgryte och Lyckans soldater som utgjorde lagen när den första ”riktiga” fotbollsmatchen spelades mellan två svenska lag. Under Gymnastik- och idrottsfesten i Göteborg möttes de i en fotbollsmatch med ”associationsreglerna” på Heden den 22 maj 1892. I Göteborgs handels- och sjöfartstidning skrev man om den historiska matchen: ”I spelet deltog 11 man från vardera av Idrottssällskapet LS och Örgryte Idrottssällskap. Bland det senare Sällskapets lag befann sig sex skottar som visade sin skicklighet i spelet vida överlägsen de svenska deltagarna.”

De skickliga fotbollsspelarna från Skottland hade ett enormt propagandavärde. Redan året efter den första matchen hade Göteborg uppemot tusen fotbollsspelare i ett tjugotal klubbar. Inte minst Örgrytes matcher lockade ständigt nya spelare till fotbollen och ÖIS bevarade sin överlägsenhet. I en match mot Lyckans soldater den 15 juni 1893 återfanns sju skottar i Örgrytes lag, som påHeden segrade med ”sex goals” mot noll, vilket framgår av det bevarade domarprotokollet, som också redovisar att matchen ”varade 1 timma med 10 minuters rast vid målombytet”.

Den engelska varianten av fotboll vann alltmer terräng på bekostnad av den svenska. Vid mitten av 1890-talet hade den svenska fotbollen spelat ut sin roll. Från 1895 gällde de så kallade ”associationsreglerna” i hela Sverige. Göteborg behöll sin ledande ställning, men även städer som Gävle, Eskilstuna, Västerås och Köping utgjorde tidigt starka fotbollsfästen. Till Köping hade fotbollen kommit redan 1890. Mönstret var detsamma som i Göteborg. Några arbetare från Australien hade det året fått tillfällig anställning på Köpings mekaniska verkstad och introducerat spelet för sina svenska kamrater.

I Stockholm tog fotbollsspelet först fart sedan tvillingklubbarna AIK och Djurgården, båda bildade 1891, börjat intressera sig för spelet. AIK tog upp fotbollen på sitt program sommaren 1896 och Djurgården formerade sitt första fotbollslag 1899.

Då var redan de första svenska mästarna i fotboll korade. Svenska idrottsförbundet hade 1895 stiftats i Göteborg och i detta förbunds regi genomfördes de första SM-tävlingarna i fri idrott och fotboll året därpå. I statuterna för tävlingarna, som i augusti 1896 ägde rum i Helsingborg, slog man klart fast att fotbollsturneringen skulle spelas efter de engelska reglerna. Örgryte – nu med enbart svenska spelare i laget – vann inte oväntat det första SM-tecknet genom att i finalen besegra ett annat göteborgslag, Sällskapet Idrottens vänner, med 3–0. I SM-turneringen 1897, som avgjordes i Göteborg, underströk Örgryte sin särställning i svensk fotboll. I finalen vann ÖIS över sitt eget reservlag med 1–0! Även de två följande åren kunde Örgryte titulera sig svenska mästare i fotboll.

Göteborgslagets totala dominans bröts år 1900, då AIK sensationellt besegrade Örgryte i SM-finalen på Lindarängen i Stockholm med 1–0. Solnalaget lyckades också försvara sitt SM-guld året därpå, trots att turneringen gick i Göteborg. Detta mästerskap erövrades dock på ett ytterst märkligt vis.

I semifinalerna, som spelats tidigare på dagen, hade AIK besegrat Örgrytes förstalag med 3–0, medan Örgrytes reservlag gått till final utan match. Eftersom de samtidigt pågående SM-tävlingarna i friidrott drog ut på tiden, började kvällsmörkret sänka sig över arenan. Någon fotbollsfinal spelades därför aldrig, men AIK utsågs till svenska mästare efter följande resonemang i tävlingsledningen: Solnalaget hade ju besegrat Örgrytes A-lag i semifinalen och förstalaget borde rimligtvis vara bättre än andralaget!

Åren kring det förra sekelskiftet skedde fotbollens definitiva genombrott i Sverige. 1899 satte den mycket fotbollsintresserade greven Clarence von Rosen upp en pokal, som utgjorde priset i en nationell fotbollstävling. Gefle IF fick den första inteckningen i pokalen 1899 efter att i Stockholm ha besegrat både Djurgården och AIK. Clarence von Rosen såg även till att fotbollen år 1900 fick sitt eget språkrör i tidningen Nordiskt idrottslif, vars spalter fylldes av artiklar om det populära spelet.

På alltfler platser runt om i landet anordnades fotbollsmatcher, som i sin tur ledde till bildandet av lokala klubbar. Inte minst under år 1901 tillkom en mängd nya fotbollsföreningar. Den svenska fotbollen växte så snabbt att man redan 1902 hade behov av en riksorganisation. Då bildades Svenska bollspelsförbundet, men organisationen kom mest att bedriva sin verksamhet i Stockholm och Uppland.
När Sveriges riksidrottsförbund bildats 1903 var målsättningen att samla all idrott i landet, men man lyckades inte nå en överenskommelse med Svenska bollspelsförbundet. Det förde med sig att Riksidrottsförbundet i april 1904 tillsatte en sektionsstyrelse för fotboll och bandy med Clarence von Rosen som ordförande.

Därmed var det upplagt för den första verkliga maktkampen i svensk fotbolls historia: Svenska bollspelsförbundet mot Riksidrottsförbundets fotbollssektion. Vem skulle ha makten?

Den 18 december 1904 utkämpades den avgörande striden. Under ordförandeskap av Viktor Balck höll de två stridande organisationerna och representanter från klubbarna möte på GCI i Stockholm. Alla talare var överens om behovet av enighet inom fotbollsleden. Omröstningen blev emellertid ett verkligt drama. RF-falangen segrade nämligen med ynka tre röster, 40 mot 37.

Lydelsen av paragraf 4 i protokollet från detta möte har betraktats som något av en stiftelseurkund för den samlade svenska fotbollsrörelsen: ”Mötet uttalar därför som sin mening, att rätta sättet för lösningen av den strid, som hittills rått inom fotbollsvärlden, är, att de föreningar, som ännu inte anslutit sig till Riksidrottsförbundet, gör det så snart som möjligt, samt att fotbollsspelet idkande föreningar anordnas i huvudsak med av Riksidrottsförbundets fotbollssektion offentliggjord plan.”

Men det handlade alltså bara om tre rösters marginal. Svenska bollspelsförbundet gav emellertid inte upp direkt och man vägrade bland annat att släppa ifrån sig sitt namn. På grund av två rivaliserande förbund kunde inte Sverige upptas som fullvärdig medlem i Internationella fotbollförbundet (Fifa) som bildats i Paris 1904.

Två år senare avvecklade emellertid follspelsförbundet sin verksamhet. RF:s fotbollssektion kunde därmed officiellt titulera sig Svenska fotbollförbundet och valdes 1907 in som fullvärdig medlem i Fifa.

Åke Jönsson är författare, specialiserad på idrottshistoria.

Fotboll för svenskar
Att tänka sig ett fotbollsmål utan ribba är svårt. Men Viktor Balck, den svenska tävlingsidrottens förgrundsgestalt, kunde det. Balck propagerade på 1880-talet ivrigt för att Sverige inte helt skulle ta efter de engelska reglerna för fotboll. Han ville utveckla en svensk variant.

År 1886–88 gav Balck ut Illustrerad idrottsbok – handledning i olika grenar af idrott och lekar, ett gediget lexikon i tre band. Det ger en intressant in-blick i hur man från svensk horisont såg på den engels-ka nymodigheten fotboll.Balck skrev bland annat: »Bland alla de bollspel som tilltala ynglingens eller den vuxne mannens sinne, intager obestridligen fot-bollsspelet ett framstående rum. (---) Fotboll är dock icke en lek för de svaga och rädda, den passar endast för något utvecklade ynglingar eller unga män.»

Balck upplyste om att fotboll av en del betraktades som en farlig, till och med brutal idrott: »Att i fotbolls-spelet liksom vid alla härdande, mod och kraft utveck-lande kroppsövningar i allmänhet, ett element av fara ingår, kan icke förnekas, och beklagligtvis händer det ibland att de övriga spelarna sparkar varandra i stället för bollen, men denna lek är ej farligare än jakt och rodd med mera.»

Det mest anmärkningsvärda med Viktor Balcks framställning av fotbollsspelet var dock att han propagerade för den svenska varianten. Han gjorde det med följande hänvisning: »Då fotbollsspelet redan övats ett tiotal år i Sverige, vid Uppsala universitet och inom bollklubbarna samt även börjar upptagas bland den äldre skolungdomens lekar, vill vi här i stället för att beskriva Associationens i England fotbollsspel, lämna regler för svensk fotboll i ungefärlig överensstämmelse med de regler, som blivit antagna av Stockholms, Göteborgs och Visby bollklubbar.»

Balck ville till exempel att det i svensk fotboll skulle vara tillåtet med lyrtagning (händerna fick alltså användas) och någon målribba ansåg han inte behövdes – det räckte med stolpar.

Uppenbarligen hade Balck och de verksamma svenska bollklubbarna inte helt kunnat ta ställning i kampen mellan fotbollen och rugbyn. Balcks motiv för denna mix i svensk fotboll var följande: »För att ge något mera omväxling och liv åt spelet.»

Det är för övrigt intressant att notera att reglerna för »svensk fotboll» nästan helt överensstämde med det regelförslag som fotbollen och rugbyn i England misslyckats med att ena sig kring 1863.

Artikeln publicerades ursprungligen i Populär Historia 3/2004.

Testa dina historiekunskaper i vår roliga frågesport ! »