Recensioner
Offret och gärningsmannen
Bok:
Offret och gärningsmannen
Hans Hederberg
Atlantis
Mordet på Olof Palme kommer alltid att fascinera – åtminstone så länge statsministerns baneman inte blivit spårad och fälld. Men alltmer sprider sig förvissningen om att mordet aldrig kommer att kunna lösas. Det hindrar inte att många ändå är övertygade om att Christer Pettersson – dömd i tingsrätten men frikänd i hovrätten – var gärningsmannen. De menar att polisens schabblande när Lisbeth Palme pekade ut Pettersson omöjliggjorde en fällande dom. Genom hans bortgång 2004 försvann så slutgiltigt möjligheterna att få honom fälld.
Hans Hederberg – välkänd författare, journalist och TV-producent – är en av dem som är övertygade om Petterssons skuld. Detta är utgångspunkten för hans nya bok som fått undertiteln ”En essä om mordet på Olof Palme”, vilken är tämligen missvisande eftersom det i själva verket rör sig om två biografier. Den första gäller den döde statsministern och den andra den utpekade mördaren. Ifråga om Palme bidrar Hederberg knappast med några nyheter med tanke på professor Kjell Östbergs på många sätt så uttömmande skrift – i två delar, vilka utkom 2008 respektive 2009 – om den socialdemokratiske partiledaren.
Bokens behållning är istället att den bjuder på en noggrann, och märkvärdigt lågmäld, redovisning för Christer Petterssons liv från födseln ända fram till mordkvällen den 28 februari 1986. Som journalist har författaren följt honom på nära håll och lagt ner stora ansträngningar när det gällt att kartlägga Petterssons liv. Hederberg har sålunda plöjt så gott som all offentlig dokumentation och dessutom intervjuat rader av de närmast involverade. Han har vidare, som den förste utomstående, kunnat läsa de omfattande, tidigare hemligstämplade psykiatriska undersökningarna.
Fram träder bilden av en på flera sätt begåvad person med bland mycket annat ett tidigt intresse för skådespeleri. Pettersson tillbringade flera perioder vid Calle Flygares teaterskola men deltog bara delvis i undervisningen och blev till slut avvisad därifrån. Försedd med ett hetsigt humör och tidigt fast i droger och alkoholmissbruk gjorde han sig skyldig till upprepade stölder och våldsbrott, och han kunde aldrig behålla något av de jobb som ordnades åt honom.
Vid 25 års ålder stack han ned en jämnårig person med bajonett på Kungsgatan i Stockholm. Pettersson åkte in och ut på olika vårdinrättningar. Som längst satt han i fängelse i fem år.
Ganska tidigt hamnade alltså Christer Pettersson på samhällets lägsta nivåer; uppträdde som klar rättshaverist och menade sig ha blivit utsatt för förföljelser från myndigheterna. Till exempel ansåg han sig genom deras agerande ha blivit frånlurad ett sommarhus vid Edsviken.
Resultatet var, enligt Hederberg, ett starkt hat mot byråkrater och regeringspolitiker. Så vill författaren förklara sin övertygelse om att Pettersson var den som höll i revolvern den ödesdigra vinterkvällen på Sveavägen.
Oavsett om man accepterar tesen om Petterssons roll som Palmes mördare eller ej, måste man konstatera att Hederberg verkligen gått mycket systematiskt till väga. I ett längre avsnitt redovisar han punktvis föredömligt sina källor. Samtidigt får läsaren en stundtals skrämmande bild av livet på huvudstadens botten.
Bo G Hall
Historiker och författare