Nepal hör till världens äldsta monarkier, rentav den äldsta ännu fortlevande. ”Nepal” har dock betytt olika saker genom tidernas lopp, och den moderna nationen är bara lite mer än tvåhundra år gammal.
Nepals kulturella vagga stod i Kathmandudalen, där ett hinduiskt kungadöme fanns redan seklerna närmast efter Kristi födelse. Genom inskriptioner och krönikor känner vi till en rad tidiga dynastier, men de härskade sällan över områden utanför den centrala Bhagmatiprovinsen.

Det var först en familj utifrån, Shahdynastin från småstaten Gorkha, som efter 1768 lyckades ena det nuvarande nepalesiska området. Dittills hade det funnits tjogtals småvälden i det bergiga landet norr om Hindustan. Ett stycke in på 1800-talet övergick den faktiska makten till en ärftlig premiärministerfamilj – Rana.

Ranaministrarna upprätthöll goda förbindelser med britterna i Indien och gorkhakrigare var under deras tid eftersökta som yrkessoldater i Imperiets tjänst. Familjeväldet fick ett brått slut 1950–51 då en politisk kris i ett slag återgav kung Tribhuvan makten. Fram till 1990 var därför Nepal något så anakronistiskt som en auktoritär stat med kungen som obestridd ledare för dagspolitiken. Det året tvingade stora demonstrationer Tribhuvans sonson, kung Birendra (1972–2001), att inleda en knagglig process mot parlamentarism och demokratiska val. Själv behöll han en stark ställning som sammanhållande symbol för det mångetniska nepalesiska samhället, vilket inte hindrat ett kommunistiskt uppror från att sprida sig i landets västra delar de senaste åren.

Hans Hägerdal
Historiker vid Växjö universitet